Francens ursprung – Hur Napoleon I lyckades upprätthålla valutan efter revolutionen
Francsens ursprung
Först och främst så går Francsens ursprung tillbaka 400 år före Napoleons tid.
Efter det franska nederlaget 1356 i slaget vid Poitier tillfångatogs Johan den gode (eller Johan II som han även kallas) av Frankrike tillsammans med sin son Filip VI av engelsmännen.
Därefter krävde engelsmännen en lösensumma på 4 miljoner ecu (valutan före den franska francen) av fransmännen för att frige den franske kungen och hans son.
I London blir de fångar och där planerar Johan II tillsammans med sin rådgivare att skapa en ny valuta som skulle kunna hjälpa till i att underlätta återbetalningen av lösensumman.
Fyra år senare år 1360 ser den första franska francen sitt ljus; “franc à cheval” som är ett guldmynt på 3,87 gram som motsvarade 1 livre tournois eller 20 sols.
Avbilden på franc à cheval föreställer Johan den gode själv på sin häst. Namnet på den nya valutan franc passade väldigt bra då det i själva verket betyder fri och a cheval, på häst.
Upphörandet av valutan Franc
Den tredje sonen till den forna kungen Filip IV; Karl VI av Frankrike och barnbarnet till Johan den gode, övergav gradvis Franc à cheval för att som alla andra kungar, skapa sina egna mynt. Han valde att istället prägla ett mynt liknande den tidigare ecu med en guldsköld och krona som avbild.
Under fyra århundraden försvann francs nästan helt och hållet, bortsett från två små sporadiska återupplivningar.
År 1575 lät kung Henrik III prägla ett silvermynt på 1 franc samt en halv och en kvarts franc för att ersätta valutan teston.
Denna franc är ett offer för sin likhet med andra typer av silvermynt och många bedrägerier skedde under denna tiden.
Vilket resulterade i att kungen förbjöd präglingen av dessa mynt bara 11 år efter utgivningen.
År 1641 var det Ludvig XIII:s tur att röra om i valutasystemet ännu gång.
Han lät prägla ett helt nytt guldmynt med hans namn: Louis d’or, samt två andra silvermynt: ecu och franc.
Francs under Ludvig XIII:s regeringstid blev snabbt glömd och lämnade sin plats för det åter populärare silvermyntet ecu.
Det är värt att notera att än idag hos många fransmän används termen franc även om det handlar om en annan valuta. Även den franske dramatikern Molière fortsatte att använda sig av termen franc, även om han syftade på valutan pund.
Revolutionen, Bonaparte och francen.
År III enligt den franska revolutionskalendern och år 1793 enligt den gregorianska kalendern var det tid för Francens slutliga återupplivning som kom i samband med revolutionen och har sedan dess haft en oerhörd symbolik för det franska folket.
Ett år senare avskaffades den så kallade livre tournois för att stanna mellan kungligheter och adelsmän.
Den franske franc blev därmed den enda officiella valutan för den mycket unga franska republiken.
Samtidigt så minskade produktionen av mynt eftersom Frankrike saknade både guld, silver och koppar.
Bristen på ädelmetaller berodde framför allt på att adelsmän och kungligheter emigrerade och lämnade Frankrike under revolutionens utbrott med ett stort antal guld- och silverföremål i sin ägo.
Därför organiserades en massiv kampanj för metallåtervinning: nedsmältning av adelns tallrikar, nedsmältning av silverbestick och nedsmältning av mer än 30 000 kyrkklockor.
På initiativ av Bonaparte, som då var republikens förste konsul, skapades Frankrikes nationella bank år 1800.
Banque de France hade som mål att reformera det monetära systemet genom en djärv centralisering.
Två huvudprinciper fastställdes för denna nya franc, som nu kallas Germinal Franc:
- Standardisering av valutor enligt det metriska systemet.
Exempel: 1 franc = 5 g silver – 2 franc = 10 g silver – 5 franc = 25 g silver.
4 x 5 franc 5g silver = 20 franc 6,45g guld
2 x 20 franc = 40 franc 12,90g guld
Missa inte våra samlingar skapade för tvåhundraårsminnet av Napoleons död: I silver och i guld.
- Användning av bimetallism (1/15,5)
1 franc är värd 0,3225 g guld eller 5 g silver.
20 franc är värda 6.45 g guld eller 100 g silver.
För att införa det metriska systemet och francen i Europa kommer Napoleon att införa francens cirkulation i det första imperiet och så att alla fransktalande länder följer efter; Belgien, Nederländerna, Schweiz och Norditalien.
Observera också att Napoleon gav staten tillstånd att återta utländska valutor till priset av en omarbetning, med målet att omarbeta dem för att istället skapa en franc som kan ersätta de andra valutorna i antal.
Tack vare Napoleon I:s insatser blir francen under ett århundrade den mest stabila valutan i hela Europa, Napoleon III bidrar också i hög grad till denna framgång genom att skapa den latinska unionen.
Vi uppmanar dig också att läsa följande artiklar:
– Francernas historia under det första kejsardömet
– Den fullständiga listan över mynt som präglats med Napoleon I:s avbild
– Vad är den latinska myntunionen?