Intervju med Thierry Choffat, ordförande för föreningen Vosges Napoleoniennes
Intervju med Thierry Choffat, ordförande för föreningen Vosges Napoleoniennes
I samband med tvåhundraårsminnet av Napoleon den förstes död passade vi på att ställa några frågor till Thierry Choffat; föreläsare vid universitetet i Lorraine och ordförande för föreningen Vosges Napoleonienne i östra Frankrike.
Kan du presentera dig själv och förklara syftet med din förening?
Yrkesmässigt är jag föreläsare vid universitetet i Lorraine. I motsats till vad man ofta tror är jag inte professor i historia, utan i juridik och statsvetenskap.
Föreningen ”Vosges Napoleoniennes” skapades 2001 av Roger Veyer.
Dess huvudsyfte är att göra Napoleons historia mer känd och uppskattad, med början från revolutionen fram tills 1870, då vi även inkluderar det andra franska kejsardömet.
Våra aktiviteter är mycket varierande, konferenser, resor, utställningar, bivack eller ceremonier … Vi har även ett vackert bibliotek som är öppet för alla och ett rum som är väl inrett med gravyrer och målningar av Napoleon I. Framför allt insisterar vi på att det ska vara trevligt.
Det handlar om att dela med sig av vår passion, att intressera unga människor för historia i en god anda. Vi har runt 900 medlemmar, allra främst i regionen Lorraine.
Intressena varierar för många; för vissa är det Napoleons civila arbete som intresserar dem, medans för andra är det hans militärstrategi, resor till platser, konst, figurer, kostymer och uniformer, vapen, filateli, numismatik, insamling av föremål eller gravyrer.
Hur blev du intresserad av Napoleon?
Jag har alltid varit fascinerad av Napoleon sedan min ungdom, låt oss säga runt 10 års ålder. Jag var särskilt imponerad av det civila arbetet vid konsulatet och imperiet, civillagen, fastighetsregistret, strafflagen, francen och skapandet av ”Banque de France”.
Jag blev särskilt förvånad över att se att de kejserliga skapelserna inte bara är många, utan också att de inrättades under kort tid (15 år är en kort tid i Frankrikes historia) och att många av dem fortfarande finns kvar två århundraden senare.
Därefter fördjupade jag mig, läste mycket, skrev, blev fascinerad av Napoleon som människa själv, det andra kejsardömet och bonapartism i den franska politiken.
Om du skulle rekommendera en resa till någon som brinner för det första imperiets historia, vad skulle du välja?
Det finns så många resor att göra! När det gäller oss i föreningen så tror jag att vi har varit nästan överallt, på alla slag och fälttåg, Arcole, Rivoli, Marengo, Austerlitz, Jena, Essling, Wagram, Friedland, Eylau, Moskva, Bérézina, Danzig, Bautzen, Waterloo och Ajaccio.
Dock har vi fortfarande ön Sankt Helena och Egypten kvar att besöka.
Personligen rekommenderar jag Berezina i Vitryssland, det är alltid rörande att åka till den plats där broarna byggdes. Platsen har knappt förändrats. Vi får inte glömma att det, tvärtemot vad som ofta sägs, var det en fransk seger. Och vilka bedrifter på den tiden!
När vi organiserar en resa tar vi tillfället i akt och påminner om kampanjens sammanhang, skälen och styrkeförhållandena. Vi förklarar striderna, observerar platserna, följer arméernas väg, besöker, lokaliserar de kvarvarande minnena, skapar minnestavlor, hus, gravar och monument.
Hur kommer du att fira tvåhundraårsminnet av Napoleons död?
Stora ceremonier planerades, med en parad i Paris den 2 maj, ceremonier och animationer i Paris. Troligtvis kommer hälsosituationen sannolikt att minska antalet evenemang tyvärr.
Vi får se vad vi kan göra mer.
Vosges Napoléoniennes planerade också att organisera fler lokala evenemang. Huvudaktiviteten var att erbjuda tre dagars festligheter i byn Sainte Helene i Vosges, där vi redan 2015, bara två århundraden senare, firade Napoleons landstigning på den ”riktiga ön Sainte Helene”.
Vi hade planerat att utlysa tävlingar för barn, att återskapa atmosfären och Napoleons död, att ordna utställningar, konferenser, en högtidlig mässa, en stor parad…
Återigen tvingar Covid oss att skjuta upp detta evenemang till 2022. Men vi kommer att fortsätta med symboliska åtgärder den 5 maj: kransnedläggning, ceremoni och förmodligen en konferens i Nancy eller St Helena.
Vad återstår av Napoleon i vårt samhälle idag?
Allt! Napoleon sa själv att det som kommer att bli kvar av hans regeringstid är inte hans 40 segrar, utan hans civila arbete. Och två århundraden senare måste vi erkänna att vi lever i ett samhälle där många av våra administrativa, finansiella och rättsliga institutioner har Napoleon att tacka för.
Vi skulle kunna göra en lista, men den är inte uttömmande: revisionsrätten, statsrådet, civillagen, strafflagen, fastighetsregistret, gymnasiet, studentexamen, universitetet, numreringen av gatorna, avskaffandet av slavhandeln och livegenskapen, prefekterna och hederslegionen och de akademiska palmerna, Paris brandkår, arbetsdomstolen, advokatsamfundet, konkordatet och handelskamrarna.
Med sådana prestationer är det svårt att se varför vi inte skulle fira tvåhundraårsminnet av hans död med värdighet. Särskilt eftersom Napoleon fortfarande är fransmännens favoritfigur, men även på många andra platser i Europa.
Han är förmodligen ännu mer populär i Polen, Ryssland och Belgien än i Frankrike faktiskt. Man räknar med att det varje dag sedan hans död publiceras två böcker om honom. De böcker, program och tidskrifter som handlar om honom är ofta riktiga succéer.
Slutligen förblir han ett exempel, en referens för många. Dagens statsmän skulle göra klokt i att låta sig inspireras av Bonaparte! Till och med för små barn är han ett exempel, en ung korsikansk invandrare som når toppen av staten, det är en illustration av meritokrati och jämlikhet.
Vi rekommenderar att du besöker föreningens webbplats för mer information(franska): http://www.vosgesnapoleoniennes.eu/